Maijas NONfiction: September 2008

"New York är större än du själv är. För den som är ok med sig själv är staden en oändlig inspirationskälla. För den trasiga själen blir tillvaron i New York istället en evig kamp med inre demoner. .." (eler nåt i den stilen)

Klockrent, eller hur! Läste i min lokala L-magazine (ja, inte elle, utan L som i t-bane linjen) en taxichaufförs tankar om staden. Han drog även en jämförelse med sin hemstad Kashmirs höga berg, som fick ögonen att tåra på mig mitt på eftermiddagen i laundromaten på metropolitan ave.

En av mina rumskompisar, inga namn nämnda (eller va fan, han kan ändå ingen svenska, varför denna paranoia!?), tillhör definitivt kategorin trasiga själar- konsnärssjäl. Fine, han är en riktigt jävla begåvad sådan.. men har hamnat i en kreativ kris (stavas selfpity). Hatar Nyc, gallerierna och alla wannabees (= har inte sålt tavlor på ett tag). Revolterar med att klättra upp på gula, blå och lila berg, poppa piller och spray-tagga vårt fina tak i regnbågens alla färger. Hans angst spiller över i generell hat mot alla, även vårt fina hem. Lägeheten är en image av hans inre mörka rum (haha.. bokstavligt talat..)

Och även om min tolerans nivå med kreativt kaos är hög (fan har levt med Finn i flera år- no offens baby!), så finns det än gräns varefter min sadistiska pedant-bitch tar över. Det hände en afton i mitten av september 2008. Shit man, jag hade mord i blicken när jag svabbade och flög runt med min kvast (vi snackar hardcore housewife). 2 timmars psykos, och sen var lägenheten skinande. Något som inte uppskattades av konstnären (jag hade visst ställt tavlorna fel, så att duken blev lidande-ooopsie..) och resulterade i att två maniker stod näsa mot näsa och skrek för full hals i 10 minuter. Det hela bevittnades av min stackars mamma över skype. (Missa aldrig att stänga av skype, my friends.)

För att återfå min inre feng shui beställde jag lugnande fotokonst av mamma, och drog till the "Met" för ljusterapi i form av J M W Turners målningar (ironiskt nog även min kära rumskompis favorit). Jiises, hans solnedgångar går rakt in i ens själ! Gråter av lycka varje gång på den där utställningen.

...bra konstnär han Turner.
(var säkert en jävla pain in the ass att bo med)