N 3rd street. Gatukonst på min grannes vägg.

God Jul från Maija-bubbla

Nu tändas tusen julelus. Elräkningen får vi ta nån annan dag.

Visst är det fint på min strand, ankor, änder, el. nåt, mitt i industri-idyllen.

Snö och allt!!!

Cecile, Charlotte och jag...och barr..för det är jul, typ.

Harvest dinner

Tendens till överambitiös middag... jag måste gå, för den är hemma hos mig. Well, well...

OPEN MIC NITE

Jag visste knappt vad fundraisign var innan jag kom till Amerika... Men nu vet jag, det är big business, man ska lära sig "hustle" och skramla pengar. Blääh. Och ekonomin går åt pipsvängen hära. Men, Ha! Min lösning i dessa depressiostider är att anordna en open mic nite (förhoppnigsvis ger det lite stash, som kommer väl till pass när showcaset ska produceras).

c u

HALLELUUUJAH!!!

Jag har gåshud!!! På gatorna tutar bilarna, folk jublar, grannarna springer segervarv på taket så kristallkonan skakar, i trapphuset spelar de today is the greatest by smashing pumpkins!

Vad stort! Nu ska Obama hålla tal, så jag säger hejdå.

Obamarama goddammit!!!

Shit, det är val nu för i helvete! Obamafeber i New York! Avla en rapport till finsk radio. pardon my finska... Den var inte så bra klockan nära gryningen... Har knappt yttrat ett ord på mitt modersmål sen jag kom hit. Skype-terrar Finn på mornarna, men han är ju svensk.

Vad jag vill ha sagt är att jag hoppas va en stolt amerikan (as if) i morgon när domen har fallit och rösterna är räknade. Det kan väl inte gå snett denna gång??!! Köerna till röstningslokalera var i a f långa i morse och optimismen på topp. Gamla tanter (svarta som vita) på rullatorer ringlade ned från broadway till amsterdam ave på upper west side. Ha ha, föreningen unga republikaner tvingas hålla sig under jorden på AA-möten i diverse suspekta källarokaler i stan. Gick förbi en demonstration på Times Square igår. Stans republikaner höll låda (5 pers i cowboyhattar) omringade av 100-tal urbana Obama-anhängare. I rest my case, your honor.

El pueblo unido! osv

Cocobanana jag är trött.

Oho'y sailor.. Got no life, got no money, men det ar bra ändå!

När nån frågar "how are you doing?", så är det korrekta svaret "I'm WELL", alltså inte "good". Men det är bra. Jag har inget liv, spenderar (haha, helt fel ord) mitt liv inom skolans väggar. 14 timmar om dygnet, exkl. de korta 5 minuters pauserna, som utnyttjas till lunch, eller- kutarunthörnetochköpakaffeförendollar- påvärldensmysigastedelisomdrivsavtvåbröder- somlyssnarpåklassiskmusik.
Koffein håller en vaken på shakespeareklasserna när man själv inte är den som jobbar. Är man däremot i fokus, så göder ens ego en med natuligt uppåtjack. (sorglig upptäckt om det mänskliga instrumentet)

Phuhh... jag börjar se ut som en zombie, men det är cool, för livet i bubblan är rätt sjyst, lite förhöjt, lite blurrigt, och ja, alldeles alldeles underbart. (fyllt av ångest, glädje, vrede och allt däremellan)

Gonattgomorron eller whatever från Lalaland.

Fragment av diskbänksrealism

"New York är större än du själv är. För den som är ok med sig själv är staden en oändlig inspirationskälla. För den trasiga själen blir tillvaron i New York istället en evig kamp med inre demoner. .." (eler nåt i den stilen)

Klockrent, eller hur! Läste i min lokala L-magazine (ja, inte elle, utan L som i t-bane linjen) en taxichaufförs tankar om staden. Han drog även en jämförelse med sin hemstad Kashmirs höga berg, som fick ögonen att tåra på mig mitt på eftermiddagen i laundromaten på metropolitan ave.

En av mina rumskompisar, inga namn nämnda (eller va fan, han kan ändå ingen svenska, varför denna paranoia!?), tillhör definitivt kategorin trasiga själar- konsnärssjäl. Fine, han är en riktigt jävla begåvad sådan.. men har hamnat i en kreativ kris (stavas selfpity). Hatar Nyc, gallerierna och alla wannabees (= har inte sålt tavlor på ett tag). Revolterar med att klättra upp på gula, blå och lila berg, poppa piller och spray-tagga vårt fina tak i regnbågens alla färger. Hans angst spiller över i generell hat mot alla, även vårt fina hem. Lägeheten är en image av hans inre mörka rum (haha.. bokstavligt talat..)

Och även om min tolerans nivå med kreativt kaos är hög (fan har levt med Finn i flera år- no offens baby!), så finns det än gräns varefter min sadistiska pedant-bitch tar över. Det hände en afton i mitten av september 2008. Shit man, jag hade mord i blicken när jag svabbade och flög runt med min kvast (vi snackar hardcore housewife). 2 timmars psykos, och sen var lägenheten skinande. Något som inte uppskattades av konstnären (jag hade visst ställt tavlorna fel, så att duken blev lidande-ooopsie..) och resulterade i att två maniker stod näsa mot näsa och skrek för full hals i 10 minuter. Det hela bevittnades av min stackars mamma över skype. (Missa aldrig att stänga av skype, my friends.)

För att återfå min inre feng shui beställde jag lugnande fotokonst av mamma, och drog till the "Met" för ljusterapi i form av J M W Turners målningar (ironiskt nog även min kära rumskompis favorit). Jiises, hans solnedgångar går rakt in i ens själ! Gråter av lycka varje gång på den där utställningen.


...bra konstnär han Turner.
(var säkert en jävla pain in the ass att bo med)

Back in the ussr!!!

oh, home sweet home, sweet home Bklyn Bridge


































Tröttnar aldrig på vyn från min lilla lyx condo.















...eller min lilla strandplätt i billy-burg















me like!




















late cabbie ride

Summa summarium

(För att göra en lång story kort. )

New York e ball, min skola me. De tog in mej för ett år till. Vad gör man? Man åker till Stockholm och knegar ihop lite stålar och sen åker man tillbaka. Och var är man nu? Jo, I Williamsburg, Brooklyn. Skolan börjar snart. Vi ses.

bilder...

...ord är överflödiga

Hemma???

hmm...

Jag har försummat den här bloggen något förfärligt.
Men jag tänker inte ursäkta mig, däremot.. vill jag TACKA livet, som gett mig så mycket... Jag har helt enkelt inte funnit ord att beskriva livet i New York efter december 07. Så, nog med pretto-prat.

En bild säger mer än tusen ord.